Som alla säger är det verkligen den största omställningen man kan vara med om det här med att bli förälder. Det slår en ganska hårt i huvudet sisådär tre dagar efter förlossningen att denna lilla varelse litar helt och fullt på dig och att det är ditt ansvar att han mår bra och du ska ge honom alla förutsättningar för att bli en trygg och lycklig person. No preassure! Inte konstigt att man får prestationsångest. Lägg dessutom på ett ton hormoner som blommar upp som ogräs i tid och otid så har man en känslomässig berg- och dalbana som minst sagt både har höga toppar och branta backar.
Men sen går det en tid och allt börjar falla på plats. Så länge han får mat, rena blöjor och ger all den kärlek som man har där inne för den här underbara lilla krabaten så kommer det nog att gå vägen. Efter ett tag börjar föräldrarna att hitta sina respektive roller som föräldrar också. Men det är klart att varje ny sak med lilla O kommer innebära en ny sak för mig och M. Det blir en spännande resa som vi har framför oss!
Nu har vi kommit till den magiska tremånadersgränsen som alla pratar om och jag kan bara säga att jag känner mig tryggare i min föräldraroll och jag talar nog för Martin också i det fallet. Det är nog det som gjort mest skillnad här hemma från hur det kändes de första veckorna. Och det är därför jag nu ger mig på bloggen igen som haft ett litet uppehåll, men det är väl förståeligt när man har varit med om sin livs största händelse för första gången.
Under dessa tre månader har vi tagit det i vår takt och varit mycket hemma för att lära känna varandra - alla tre. M var hemma i sammanlagt sju veckor, vilket var otroligt lyxigt. Det var först den sista veckan av M:s ledighet som vi vågade oss ut på äventyr bl.a. till Simrishamn och Helsingör. Jag och O åkte upp tillsammans med syster och systerson till Stockholm för besök hos päronen.
Sen slog vi till med dop i samma kyrka och med samma präst som vigde oss. Kalaset fick bli av i trädgården. Vi fick långväga gäster och båda mina mostrar med män samt en kusin bodde hos oss. Vilken enastående hjälp vi fick av dem allihopa! The more the merrier och så snabbt det gick! Vi hade nog kommit ca 1,5 timme för sent till kyrkan och totalt ofixade om det inte varit för dem.
Bakverken gjorde vi själva och självklart skålades det med bubbel för att välkomna Oscar Lars Martin till världen.
Nu så! Nu är väl allt som det ska om man till och med har tid att blogga?! :)
 |
| Babynest som jag sydde inför O:s födsel. Ett måste för nya föräldrar! |
 |
| Oscar bara några timmar gammal. |
 |
| Utflykt till Simrishamn. En gaffel kort - bästa restaurangen i stan! |
 |
| Äppelbebisar i vår trädgård som nu blivit mogna att äta upp. |
